Bli klokare på det italienska skolsystemet då och nu

Skolsystemet i Italien
Det italienska skolsystemet har naturligtvis genomgått en stor förändring sedan dess uppståndelse på Medeltiden

Skolsystemet i Italien har naturligtvis genomgått en enorm utveckling sedan det uppstod på Medeltiden fram tills idag. Man kan dock fortfarande i modern tid hitta spår av den uppdelning som fanns en gång i tiden.

Historisk tillbakablick

I Italien, liksom som i resten av Europa, existerade det i den tidiga Medeltiden uteslutande skolor vars fundament var religionen. Under 1200-talet fanns det i Italien tre typer av religiösa skolor:

1. Kyrkoförsamlingsskolor
2. Biskopskolor
3. Klosterskolor

Tillgång till skolsystemet var mycket begränsat och analfabetism var ytterst utbredd. Under 13- och 1400-talen skedde en våldsam utveckling och ganska många sekulära skolor uppstod. Redan i början av 1400-talet uppstod den tredelning av det italienska skolsystemet som kan känner igen än idag, om än i något moderniserad version. Från 1400-talet fortsatte man med följande tredelning:

– Scuola primaria (grundskola: täcker låg- och mellanstadiet)
– Scuola secondaria (högstadium och gymnasiet)
– Università (universitet)

Under 1400-talet uppstod ytterligare två skolformer:
– Scuola d’abaco – här studerade man matematik
– Scuola di grammatica – här studerade man latin, som vid denna tidspunkt var det officiella och erkända språket i Italien.

Skolesystemet i Italien
Redan i början av 1400-talet uppstod den tredelning av det italienska skolsystemet som kan känner igen än idag.

I slutet av 1400-talet var de sekulära skolorna dominerande (vad angick utbildning av icke-kyrkligt slag), och de existerade både i privata og kommunala former. Det var även under 1400-talet som de första universiteten såg dagens ljus, t.ex. universitet i Bologna som hävdas vara världens äldsta. De kyrkliga skolorna fanns fortfarande men deras uppgift var inte längre att utbilda icke-kyrkliga.

Under renässansen utvecklades skolsystemet ytterligare, och andelen barn som fick undervisning steg. Man uppskattar att andelen pojkar som regelmässigt gick i skolan i slutet av 1500-talet i Florens var ca. 28 % (man kan inte utifrån detta tal konkludera en nationell procentdel, då Italien på denna tidpunkt bestod av många självständiga stater och Florens var ytterst välutbildad till skillnad från övriga Italien). För flickor var procentdelen dock betydligt lägre.

Under 1600-talet intog kyrkan, återigen, en dominerande roll i det italienska skolsystemet. Man talar om ’Il Controriforma’.

Under Upplysningstiden, närmare bestämt under 1700-talet, utvecklades återigen skolsystemet. Den viktigaste europeiska reformen under detta århundrade var utan tvekan ’La Riforma Teresiana’, som gjorde skolgången obligatorisk för barn mellan 6 och 12 år. Reformen blev långt från implementerad i hela Italien, som fortfarande vid denna tidpunkt bestod av många självständiga stater, men bl.a. regionen Lombardiet i norr implementerade stora delar av reformen.

Tavle i italiensk skole
Under upplysningstiden fick flera barn i Italien möjlighet till att lära sig att läsa och skriva som följd av reformen ”La Riforma Teresiana”. Reformen blev dock långt ifrån implementerad i hela Italien.

Kampen mot analfabetismen

Vi springer nu en bit fram i tiden, till perioden efter Italiens enande (’Il Risorgimento’) 1861. Man uppskattar att hela 78 % av befolkningen var analfabeter omkring år 1861 – och värst stod det till i södra Italien där det på många platser endast var 1 av 90 barn som gick i skola (att jämföra med områdena i norra Italien där ’hela’ 1 av 14 barn gick i skola). Många familjer hade behov för att barnen arbetade för att hjälpa till ekonomiskt, och det var därför inte så lätt att få dem att gå i skolan, trots att man år 1877 införde skolplikt. Dessutom tog det hårt på kommunernas ekonomiska resurser, vilket gjordet att det på många platser inte existerade de fysiska ramar som krävdes för att göra skolgången möjlig.

Trots detta minskade antalet analfabeter kraftigt under de kommande åren, och när fascisterna med Mussolini i spetsen kom till makten 1922 visade det sig att kampen mot analfabetism eskalerade ytterligare. Den fascistiska filosofen och politikern Giovanni Gentile implementerade 1923 en omfattande skolreform som gjorde utbildning upp till 14 år obligatorisk. Skolan blev i förbindelse med detta genomsyrad av fascistiska propaganda. Något man efter 2:a Världskriget ändrade på.

Utveckling av skolsystemet i efterkrigstiden

Efter Mussolinis fall och 2:a Världskrigets slut blev det infört 8 års gratis och obligatorisk skolgång. Man fortsatte efter den mall som fascisterna hade infört, och som bestod av ’Scuola elementare’ (grundskola), som varade i 5 år, efterföljt av ytterligare 3 års skolgång antingen i ’Scuola media’ (högstadieskola) eller ’Scuola di avviamento professionale’ (kan översättas till professionell skola eller facklig skola). Där högstadieskolan lade stor vikt på latin och på så vis banade vägen för fortsatta akademiska studier, förberedde den professionella skolan eleverna för arbetsmarknaden och här var latinstudierna utlämnade. Denna tvådelning av skolan efter grundskolans avslutande förblev fram till 1962, då man slog samman de två typerna till en mellanstadieskola som förberedde eleverna inför alla former för gymnasieutbildning.

Børn i skole
Efter 2:a Världskrigets slut infördes 8 års obligatorisk och gratis skolgång för alla italienska barn.

Skolsystemet idag

Genom 90-talet, och även under eran med Berlusconi vid makten, har man genomfört reformer och försökt att ändra skolsystemet flera gånger. Idag består det italienska skolsystemet av följande steg:

Scuola materna (från 3 till 5 år):
Motsvarar förskolan, och det existerar en liten läroplan som eleverna ska undervisas efter (mindre uppgifter, bl.a. läran om årstiderna och fokus på tal och bokstäver).

Scuola elementare (från 6 till 11 år):
Här trappas lektionerna upp och på flera skolor undervisas det 6 dagar i veckan (från måndag till lördag), karaktär är viktigt, och det krävs att man klarar de avslutande proven för att gå vidare till scuola media. Klarar man inte proven får man använda sommaren till att läsa på och göra omprov.

Scuola media/Scuola secondaria di primo grado (från 11 till 14 år):
Också här gäller det att plugga på och klara sina prov för att kunna gå vidare till en gymnasieutbildning.

Scuola superiore/Scuola secondaria di secondo grado/Liceo (från 14 till 19 år):
Gymnasieutbildningarna består av diverse utbildningstyper, här bland Ragioneria (Matematik), Liceo Classico (Klassisk gymnasium), Liceo Scientifico (Vetenskaplig gymnasium), Instituto tecnico (Teknisk gymnasium) med flera. När man har klarat den avslutande examen, kan man fortsätta på universitet, som varar 5-6 år, precis som här hemma.

Sett med skandinaviska ögon

Katolicismen präglar än idag det italienska skolsystemet. Nunneskolor är ganska utbrett, när det gäller undervisning i små klasser. Generellt kan man, om det italienska skolsystemet, säga att det i liknelse med det skandinaviska är ett autoritärt skolsystem, som på många vis påminner om den skola vi hade här hemma innan 1960-talet. Det är helt normalt att säga ”Ni” till läraren, och läroplanen består mestadels av inlärning. I de små klasserna bär man i stort sett alla skolor skoluniform.

Studerende i Italien
Skolgången i de låga klasserna är mer auktoritär i Italien än i Skandinavien, bland annat i form av obligatoriska skoluniformer på många platser – för universitetsstuderande är det dock friare.

Italienarnas språkfärdigheter

Det är ingen nyhet att italienare inte är så duktiga på främmande språk som t.ex. engelska. Detta beror på flera anledningar: En av dem är det faktum att många engelsklärare inte själv talar språket speciellt bra, och därför är deras undervisning mestadels fokuserar på grammatik, och inte på muntlig språkfärdighet. Därutöver existerar det ett hav av dialekter i Italien, man kan nästan tala om regionala språk och på landet i Italien är det fortfarande inte ovanligt att möta även unga människor som inte bemästrar riksitalienska. Det är inte svårt att föreställa sig att om man inte är trygg med sitt eget officiella språk, ja, så kan det bli extra tungt att lära sig ett främmande. Det hjälper heller inte att man i Italien dubbar alla internationella filmer och TV-program.

En dialog rörande betydelsen av att bemästra främmande språk försegår, vilket förhoppningsvis kommer bana väg för Italien. Under den ekonomiska krisen som bekant har drabbat landet med stort kraft, vilken medfört att arbetslösheten stigit, har många unga insett att deras nästa karriärmöjlighet ligger bortom Italiens gränser. Söker man sig till utlandet är det nästan alltid en förutsättning att man kan göra sig förstådd på ett främmande språk. Därför är det mycket som talar för att man i Italien kommer att få se en ny ungdomsgeneration, som kommer att bemästra främmande språk och ta landet till långt högre nivåer än det till nu befunnit sig på.

Intresserad av mer italiensk historia?

Om du vill veta mer om italiensk historia innan du åker på semester till landet, och undrar vad som egentligen hände med den italienska monarkin och vilken roll den spelar i dagens Italien, så kan du läsa vår spännande artikel om den italienska monarkin här.

Taggar från inlägget
,
Skriven av
Mer från Lino

Linos favoritvillor i Toscana

Är du på jakt efter en villa till din semester i Toscana?...
Läs mer

Kommentera

Din email-adress kommer inte visas. Obligatoriska fält är markerade med *