Det italienska avtalet

Italienska män
Italienarna vet ofta hur man ingår avtal - så kallade compromessi - för att lösa situationer på ett fredligt vis.

Italienarna är fantastiska på att ingå i så kallade compromessi – avtal, eller kompromisser – för att uppnå fred eller få sin vilja igenom. Det är en del av den italienska kulturen och traditionen går långt tillbaka – dessutom har det räddat deras skinn flertalet gånger!

Att ingå avtal med djävulen

Det står i hörnet, bredvid sina bilar. De ropar och skriker. De fäktas med armar och ben och använder de värsta glosorna de kan komma på till varandra. Det är oklart vad som har hänt, men det ser ut att vara allvarligt. Men så vänder stämningen plötsligt. De två herrarna får sig ett gott skratt och skiljs åt med en vänskapligt handslag. För även om känslorna kokar över och det latinska temperamentet kommer till uttryck, så är det inte ovanligt att dispyten får ett vänskapligt avslut. Antingen för att att man bara glömmer händelsen, eller för att man har ingått ett avtal, en kompromiss. Det italienska uttrycket ”jag är redo att ingå avtal med djävulen, om jag måste…”, säger mycket om hur det här med kompromisser är en stor del av den italienska mentaliteten.

Italiensk tradition

Flera historiska händelser tyder på, att det här med att ingå avtal, är en tradition och en del av den italienska kulturen.

Redan de romerska ledarna under antiken förstod sig på hur man uppnådde de bästa resultaten genom kompromisser. Om man delade med sig av lite av makten till folket, så kunde man lättare leda det. Därifrån härstammar det berömda latinska uttrycket ”Dividi et Impera” som ordagrant betyder ”Dela och styr”.

Men även den fascistiske ledaren Benito Mussolini insåg tidigt, att han kunde få inflytande över miljontals katoliker, om han ingick ett avta med den katolska kyrkan. År 1929 möttes därför Mussolini med ett urval utvalda från kyrkan för att skriva under avtalet ”Patti Lateranensi”, vilket för andra gången efter att Italien blev enat år 1861, slog fast att Vatikanen var huvudledare får alla de miljontals katoliker som lever i Italien.

Mænd i Palermo
Italienarna är kända för sitt temperament, men det är faktiskt oftare samarbete och kompromisser som är mest framstående i landet…

Den mest berömda kompromissen i Italien var dock den, som utspelade sig i början av 1970-talet. Med fruktan att Italien återigen skulle bli fascistiskt, lanserade den dåvarande ledaren av det kommunistiska partiet PCI, Enrico Berlinguer, strategin ”Den historiska kompromissen”, vilken gick ut på att det högerorienterade partiet, de kristna demokraterna och kommunisterna skulle ingå ett slag samarbete. Det var ett avtal, där alla var eniga om att man till varje pris skulle undvika samma öde som Chile, som precis tagits över av ett fascistiskt militärstyre.

Omoralisk

Den italienska traditionen för avtal och kompromisser kan dessvärre också resultera i ett stillestånd på den politiska scenen, och det är också många som menar att detta är orsaken till den politiska situationen som rått i Italien i många år. Och alla kompromisser är dessutom inte helt moraliska – i många år har det gått rykten om att några politiska partier har ingått avtal med maffian för att säkra sina röster.

Moraliskt eller omoraliskt, så finns det fördelar med att kunna ingå kompromisser. För tänk om du under din semester i Italien skulle komma i oråd med en italienare – då bör du komma ihåg att målet är en kompromisslösning, och att ni skiljs åt i fred och enighet.

Intresserad av fler artiklar om italienska traditioner?

Läs då min kollega Louises artikel om hur italienarna dricker sitt kaffe – det finns fler oskrivna regler än du tror!

Skriven av
Mer från Mitzi

Scala på Amalfikusten bjuder på vackra utsikter

Amalfikusten är lyckligtvis mer än bara chartergäster och endagsturister. Den är också...
Läs mer

Kommentera

Din email-adress kommer inte visas. Obligatoriska fält är markerade med *