En gång i tiden var Sicilien Romarrikes spannmålskammare, vars rika jord gav mat till miljoner av människor, och samtidigt skapade ett stort välstånd på ön. Idag är ser verkligheten annorlunda ut, för den industriella utvecklingen har utarmat jorden, minskat det ekonomiska utbytet och givit dåliga födovaror. Då Giuseppe Li Rosi, efter sin fars död, tvingades börja arbeta med hans fars lantbruk, gick det snabbt upp för honom, att det inte var särskilt mycket kontakt med naturen längre…
Jag besökte i maj 2016 Giuseppe Li Rosi tillsammans med journalisten Cecilie Marie Meyer, som bland annat skrivit (den danska) guideboken “Turen går till Sicilien“. Det var en ny – och samtidigt gammal – bekantskap med hans arbete, då jag själv har odlat några av de gamla spannmålen på min lilla mark. Bilderna i denna artikel kommer delvis från vårt besök hos Giuseppe, och delvis från besöket på “Stazione Sperimentale di Granicoltura di Caltagirone”.
Giuseppe Li Rosi hade själv övergivit sin familjs marker, men då hans för gick bort och han ärvde egendomen, ställda han sig de sedvanliga frågorna, som dock fick nya svar. De multinationella företagen, som Giuseppes far köpte säd från, förespråkade behandlingen av markerna med masker, handskar och många andra medel, som helt avskar honom från egentlig kontakt med naturen. Giuseppe började att intresserade sig för orsakerna till denna frammarsch, och valde att gå en annan väg.
Han konstaterade rätt snabbt, att det höga utbyte han kunde få ut av sin jord, kostade honom så mycket i konstgödning och besprutningsmedel, att överskottet närmade sig noll. Samtidigt blev jorden fattigare och fattigare, och det kostade mer och mer för varje år som fick, att få ut samma produktion som förgående säsong. Hans övriga iakttagelser om samhällssjukdomar och allergiska reaktioner och intoleranser som t.ex. glutenallergi, gjorde att han provade att odla andra sädesslag än de som tidigare odlats.
Giuseppe och andra argonomer konstaterade, att trots att Sicilien i början av 1900-talet hade hela 291 olika spannmål, så var de idag endast möjligt att skaffa 52 av dem. De utgör 50 procent av Italiens spannmål och 25 procent av hela Europas. I jämförelse kan nämnas att det i USA odlas sex (ja, bara sex) spannmål. Varför odlar man inte alla de andra längre? För att hitta svaret på den frågan, började Giuseppe att producera dem igen, och konstaterade att han fick en mindre utbyte. Men han kunde också konstatera, att planterna var långt mindre drabbade av parasiter och fuktskador, och att mjölet som kom från dessa marker, var långt mer lättsmält. Han startade att experimentera mer och mer.
Det finns en intervju med honom där han förklarar att han var tvungen att odla dessa typer av spannmål på samma hemliga sätt som man odlar marujana, eftersom de inte var registrerade i de nationella och europeiska registern. Han började så småning om blanda sig i politiken, tills han utsågs till ordförande för den regionala institutionen kallad “Stazione Sperimentale di Granicoltura di Caltagirone” (som översätts till Caltagirones försöksstation för odling av spannmål), vars ursprung går tillbaka till perioden mellan de två världskrigen. I samband med detta kunde han registrera spannmålen igen, och experimentera mer med dem. Han samarbetar idag med universiteten i Palermo och Florens, som skickar honom växter, spannmål och unga agronomer som lär honom hur man kan odla majs på en helt naturlig väg.
På Stazione Sperimentale di Granicoltura di Caltagirones marker, vilka ligger nära Giuseppes egna i Raddusa komun, arbetar man varje år med de nya spannmålen, och det experimenteras med dem för att se var de kan odlas genom att kombinera dem på markerna, så att plantorna hjälper varandra under olika väderförhållanden eller olika angrepp av parasiter. Det är sant, att den färdiga produkten kostar en hel del mer, och att största delen av av oss konsumenter fortfarande väljer de industriella varorna, men det är också sant att produktionen och användandet av de gamla spannmålen växer för varje år – och att nya kostvanor och ett förnyat intresse för råvaror av hög kvalitet gör det möjligt för Giuseppe och många andra bönder att utforska nya vägar.
Giuseppe har även själv arbetat hårt på fälten, och han har också arbetat för att distribuera de gamla sädesslagen bland de sicilianska jordbrukarna. Hans starkaste argument har varit att de kemiska medlen skulle kunna undvikas och att konsumenterna letar efter produkter som inte orsakar gluten allergier eller annan överkänslighet. Han har lyckats uppnå, att fler och fler marker idag odlas på ett naturligt vis.
Det finns nu mjölnare, lantbrukare och bagare på ön – och i resten av Italien – som arbetar uteslutande med de gamla sädesslagen. De använder helt naturliga metoder för mjölproduktionen, och bakar med surdeg så att vi idag har möjlighet att avvänja oss från att äta “raffinerade” produkter som innehåller för mycket socker och salt.
De flesta av Italiens ekologiska grönsaker produceras på Sicilien, och det tillkommer fler och fler unga agronomer och jordbrukare som har flyttat långt för att kunna odla sina grödor utan användning av gödningsmedel och bekämpningsmedel. Många av dess bönder är inte än certifierade som ekologiska bönder… men det är en historia i sig, som vi kommer att tala om vid ett annat tillfälle!
Vill du själv åka till Sicilien och uppleva de ny-gamla spannmålen?
Då kan du läsa mer om ön här
Välkommen till Escapeaway. Hos oss kan du skräddarsy din resa efter dina önskemål, vare sig det gäller direktflyg eller flyg med mellanlandning. Dessutom kan du välja bland våra noggrant utvalda hotell.
Pssst….glöm inte att kolla in våra unika Hideaways hotell. För att bäst kunna utforska området du planerar att besöka, rekommenderar vi att du hyr en bil.
Vill du få semesterinspiration, förmånliga erbjudanden och spännande resetips? Klicka här för att prenumerera på vårt nyhetsbrev.
>>> Läs mer om Escapeaway
>>> Läs mer om våra Hideaways hotell
