Kastanjens pånyttfödelse i Italien

Kastanjer naturliga
Kastanjer har länge varit en viktig del av näringsintaget i vissa bergsområden i Italien, men nu har kastanjer genomgått en renässans i stora delar av landet.

Är det bara jag som, som barn fick lära mig den hårda vägen, att det finns två slags kastanjer – vår hästkastanj, och den ätbara kastanjen? Och att de absolut kan göra djur av den sistnämnda, men absolut inte skala och äta den förstnämnda. I så fall ska man vara väldigt hungrig…

På det hela taget, är det inte mycket vi skandinaver i allmänhet vet om kastanjer – de ätliga alltså. Vi kan ibland hitta dem hos grönsakshandlaren eller i matvarubutiken om hösten, och då använder vi dem främst till att saltrosta dem i ugnen, eller så existerar de i våra sinnen mest i dess glaserade form (vad vi frankofilt kallar marron glacé).

En helt annan historia

I Italien är det en helt annan historia, för här har den ätbara kastanjen i årtusenden ingått som en naturlig del av kosten. Men det är dock inte så enkelt. Saken är nämligen den, att den ätbara kastanjen, fram tills för en relativt kort tid sedan, inte var särskilt mycket mer populär och utbredd i Italien, än vad den var hemma hos oss i norr.

Ristede kastanjer
Rostade kastanjer, som på italienska kallas caldarroste eller bruciate.

I de större städerna fanns det säkerligen många kastanjeförsäljare som sålde rostade kastanjer, så kallade caldarroste (eller brusciate, som man kallar dem i Toscana), på gatan om hösten och vintern. Och de glaserade såldes också (under deras franska namn) i de finare butikerna, liksom de användes i enklare desserter. Men någon väsentlig del av den dagliga kosten var de inte för den större delen av befolkningen.

Kastanjer för att överleva?

Det stod dock helt annorlunda till i bergen, där förhållandena inte var sådana att det gick att odla korn och vete, men där kastanjerna trivdes bra så länge det inte var för högt upp. Här, i bergen, var kastanjen alltså inte endast en läckerhet, men också fundamental för att överleva. Kastanjeträden blev noga vårdade, och genom århundradena valde man ut de bästa träden, så att det uppstod en skillnad mellan de mindre frukterna, kallade castagne och de större, söta marroni. Om hösten samlande man kastanjerna i stora lundar och la dem i små runda steninhägnader (annars åt grisarna upp dem), innan man transporterade dem till speciellt upprättade byggnader, kallade metati, där de torkades.

Kastanjer
Kastanjer är i århundraden blivit odlade, kultiverade och använda i de bergigare delarna av Italien…

Därefter kunde man antingen mala dem till mjöl och använda dem till att baka bröd, polenta och kakor, eller enkelt koka dem och äta dem tillsammans med de andra basala vinterreserverna: ost, torkade fikon och valnötter.

En ödmjuk återuppståndelse

Som så många andra traditionella produkter har kastanjen fått en renässans de sista årtiondena, men i motsättning till många av de andra produkterna – som på grund av höga arbetsomkostnader har blivit lyxprodukter – har kastanjen förblivit en ganska ödmjuk vara. Trots en betydligt större utbredning i Italien än i Skandinavien, är den fortfarande främst populär i de bergrika områdena, där den i alla tider varit en stor del av kosten. Men i bergen finns det i gengäld nästan inga gränser för vad man använder kastanjerna till. Ingen tänker längre på att göra bröd uteslutande på kastanjemjöl, men med vetemjöl kan det ge spännande resultat, vilket också inkluderar pasta. Kastanjelikör är en läcker dryck, och om du får möjlighet att provsmaka en öl, som är bryggd med kastanjemjöl, så är det inget du ska tacka nej till.

Marron glacé
Kastanjer i sin glaserede form, som vi frankofilt kallar marron glacé.

Kastanjer används också ofta i gryträtter, där deras sötma spelar fint tillsammans med oxkött och rödvin. Kastanjecrème kan göras eller inköpas på många olika vis (jag föredrar den franska Faugier) och kan sedan användas i otaliga desserter.

Möbler av kastanjeträ

Om du befinner dig i det bergsområden där man traditionellt har levt av kastanjen, kommer du också se att merparten av de lokala snickarna använder det vackra träslaget till att göra bord och golv och liknande. Detta ger också mening, för som brännvirke fungerar de inte: de sprätter och exploderar på ett sådant vis att de är helt obrukbara i öppna spisar.

De senaste årtionden har det blivit modernt att dricka vino novello (den italienska versionen av beaujolais nouveau) till rostade kastanjer, men ett ganska alldagligt ungt vin passar nu lika bra, och kostar dessutom mindre.

Är du intresserad av fler italienska traditioner?

Då bör du läsa vår populära artikel om italiensk traditioner och helgdagar, där kastanjer ofta ingår i firandet av de lokala traditionerna, tillsammans med andra produkter som honung, tryfflar och skinka.

Taggar från inlägget
Skriven av
Mer från Lino

Ett stycke orörd Italienhistoria

I Matera i Basilicata-regionen i södra Italien känns det som att du...
Läs mer

Kommentera

Din email-adress kommer inte visas. Obligatoriska fält är markerade med *