Följande inlägg är skrivet av vår gästskribent Charlotte, som bor i norra Italien, där hon bland annat driver en blogg om hur det är att vara utlands-dansk i Italien. I denna artikel beskriver hon sina första upplevelser i Cinque Terre i Ligurian, som hon besökte i somras tillsammans med sin familj. Platsen gjorde ett stort intryck på henne, och här får ni reda på varför. Trevlig läsning!
Vandrare kommer att älska Cinque Terre. Natur-älskare kommer att älska Cinque Terre. Seglare kommer att älska Cinque Terre. Jag älskade Cinque Terre från första ögonblicket, då vi seglade in i naturområdet från hamnstaden La Spezia i det Liguriska havet, på en liten färja på det kristallklara vattnet, med solen som sken från ovan och vinden som kändes befriande här ute på det öppna havet.
Kanske blev jag så positivt överraskad av Cinque Terre, för att jag inte alls anade vad jag skulle förvänta mig. Vad jag hade i sikte. Jag hade hört talas om Cinque Terre, men jag hade inte helt och hållet förstått fascinationen med några hus, som var klumpade samman och inhysta i en bergskåra. Men det skulle jag snart förstå.
Och min förståelse kom redan då vi närmade oss den första byn – men förvirringen var stor, då vi inte kunde få det att passa in med den första av de fem byarna. Denna by hette nämligen Portovenere, och var pittoreskt vacker med pastellfärgade hus, som låg på rad, stora som små, ut mot en bukt full av små fiskebåtar. Och barnen som lekte nere vid vattenkanten, medan kvinnorna satt på bänkarna under träden och tittade på. Men byn tillhörde inte Cinque Terre, som väl bäst kan översättas till “De fem små byarnas land”. Portovenere var inte en av dessa byar – men lik så vacker!
Segelturen vidare till den första av de fem byarna varade cirka 30 minuter, och då vi närmade oss kunde jag se att “konceptet” var det samma som i Portovenere. Riomaggiore hette den första byn, som med sina både färgrika och pastellfärgade sammanbyggda hus liknade Portovenere, nästan så att man förväxlar dem! Färgrikt, idylliskt, och fascinerande vackert är nog några av de ord jag vill använda. Då färjan la till i land, kunde vi se, att det redan stod en kö med människor som vill komma med båten till nästa stopp. Kön ringlade sig upp och ner längs klippskåran, och det var varmt i den stekande solen, så de hade bråttom med att komma ner till färjan, skuggan och den svalkande vinden.
Riomaggiore innehöll precis allt det vi skandinaver älskar med Italien. De små trevliga, smala gatorna; små butiker med ägaren av butiken som står utanför och ler nöjt till alla som går förbi; restauranger med rutiga dukar och stearinljus på bordet som påminner om scenen från Lady&Luffsen; och så de små caféerna på de avsides torgen, med terrasser där det hänger vinrankor. Så italienskt. Så trevligt.
Efter att vi strosat runt i en timmes tid, var det vår tur att stå och svettas i kön till färjan, som lyckligtvis kom precis i tid. Nästa stopp var Manarola, vilket endast låg 10 minuter därifrån. En otroligt vacker by, som är placerad på den yttersta klippan vid havet och är totalt omringad av terrasser med druvor som måste skördas för att kunna använda järnvägen. Hamnen är så liten, att man måste dra upp båtarna på klipporna. Det är också i Manarola, man finner kärleksstigen, som den kallas, som förbinder Manarola med Riomaggiore – en vandring som bör klaras av på cirka 1 timme och 20 minuter. Vandringsälskare – den är till er!
Nästa stop hade kunnat vara Corniglia, som låg högt uppe på en bergstopp, och är den tredje av de fem Cinque Terre-byarna, men precis på grund av läget, kunde färgan inte lägga till. Så vi fick “nöja oss” med att segla förbi byn, medan vi spekulerade o hur denna lilla fiskarby, som ligger så avsides från den civila världen, får sina förnödenheter. Besvärligt måste vara ordet!
Om mitt hjärta inte redan var sålt till Cinque Terre, så blev det i alla fall det då vi närmade oss, och jag fick syn på, den fjärde byn: Vernazza. Vernazza är en syn för Gudarna – både när man kommer från sjösidan, men också när man kommer vandrande från bergens vinmarker och sätter kursen ner mot landsbyn, som klumpar sig fast på den lilla halvön. Byn består av snäva gator mellan färgrika hus, och tar man sig upp till resterna av ett litet fort på halvön, så har man en fantastisk utsikt där man kan se vandringsleden leta sig fram genom klippstyckena vidare till vår nästa och sista destination på resan – nämligen by Monterosso!
Monterosso är den största av byarna i Cinque Terre, vilket man direkt märker då man lägger till. Lite mer hamn. Lite mer stad. Lite fler butiker och självklart – lite fler människor. Det är också den enda av byarna som inte ligger på branta klippor – men i gengäld har den den läckraste badstranden med en ganska bred småstensstrand längs den idylliska bukten. Trevlig att strosa runt i gatorna och med möjlighet att provsmaka det berömda lokala dessertvinet Sciacchetrà framställt av torkade druvor.
Segelturen tillbaka från Monterosso till hamnstaden La Spezia varade cirka 1 timme och 30 minuter. Vi hade därmed varit på tur hela dagen från klockan 10 på morgonen till klockan 18 på kvällen då turen slutade. Vi hade valt att nyttja färjan – men Cinque Terre är annars känd för sina vandringsleder längs kusten, där man kan vandra från by till by, medan man har den vildaste utsikten till det Liguriska havet. Därutöver kör det ett litet lokaltåg mellan byarna för dem som inte följer vandringsstigarna eller nyttjar båtarna.
Du kan läsa mycket mer om Cinque Terre och se alla våra semesterbostäder och hotell omkring Cinque Terre här.
Välkommen till Escapeaway. Hos oss kan du skräddarsy din resa efter dina önskemål, vare sig det gäller direktflyg eller flyg med mellanlandning. Dessutom kan du välja bland våra noggrant utvalda hotell.
Pssst….glöm inte att kolla in våra unika Hideaways hotell. För att bäst kunna utforska området du planerar att besöka, rekommenderar vi att du hyr en bil.
Vill du få semesterinspiration, förmånliga erbjudanden och spännande resetips? Klicka här för att prenumerera på vårt nyhetsbrev.
>>> Läs mer om Escapeaway
>>> Läs mer om våra Hideaways hotell
