Är du intresserad av italiensk konst och kultur? Är du på jakt efter bra italienska filmklassiker, som du kan inspireras av innan du åker iväg på din resa? Då ska du läsa vidare här nedan, där jag rekommenderar dig tre samhällsrealistiska filmklassiker från Italien, med substans och innehåll.
Respiro
I filmen Respiro lyckas den italienske manusförfattaren Emanuele Crialese inte bara skilda det långsamma och enkla livet i ett litet fiskeläge på Italiens sydligaste ö Lampedusa, utan också, i samma andetag (“respiro”), berätta en ung kvinnas historia om att känna sig annorlunda och inte passa in i det samhälle som omger henne.
Ön Lampedusa är en ytterst välvald kulisse för att precis kunna illustrera huvudpersonen Grazias (spelad av den fantastiska skådespelerskan Valeria Golino) mångfald och desperation. Det är lätta att dra metaforiska paralleller mellan öns karga och klippiga omgivningar och invånarnas traditionsbundna, stängda och mansdominerade levnadssätt. Ett levnadssätt, som står i bjärt konstrast till Grazias milda och feminina framtoning, ljusa och annorlunda utseende, och traditionsbrytande liberalism. Hon hotas av familjen att bli skickad på anstalt i Milano, om hon inte anpassar sig och agerar “normalt”, och Grazia söker sig därför bort fram de kvävande band och normer, som samhället och hennes man lägger på henne, för att ge plats åt sig själv med hjälp av hennes son Pasquale.
År 2002 vann filmen två priser på Cannes filmfestival och är av publiken älskad för dess ändlöst vackra naturscener.
Dold identitet
Efter att frivilligt ha varit tyst i sex år återvände år 2006 den italienska regissören Giuseppe Tornatore till filmvärlden med den psykologiska thrillern Dold Identitet (“La Sconosciuta” på originalspråk).
Filmen – en tvättäkta “Film Noir” – är en hård och överraskande berättelse om en ukrainska, Irena, som kämpar sig bort från rollen som prostituerad i Italien. Hon försöker lägga sin dramatiska historia bakom sig och få en fot innanför det fina italienska samhället. Hon har emellertid en väldigt speciella dagsordning – och endast ett mål i sikte. Irena påminns flera gånger om sitt hårda förflutna, men hon lyckas gång på gång komma på benen, för hon är fast besluten om att nå sitt mål – kosta vad det kosta vill.
Filmen sätter fingret på flera aktuella samhällsfrågor, och är en i sitt slag, som – trots den benhårda karaktären – blir ett välkommet inslag i den italienska filmindustrin som annars endast skildrar livet i Italien som en dans på röda rosor. Med andra ord är färgerna dämpade, och man får en inblick i det Italien man typsikt inte vill få insyn i…
Livet är underbart
Livet är underbart – på italienska “La vita è bella” – är en film från 1997 regisserad av Roberto Benigni, som också spelar den manliga huvudrollen. Filmen berättar historien om en judisk italienare, Guido Orefice, som måste använda sig av sin otroliga fantasi för att hjälpa sin familj att genomleva – och överleva – den tid de tvingas spendera i ett naziststyrt koncentrationsläger. För att hålla hoppet och humöret uppe försöker Guido övertala sin son att lägret endast är en lek där det gäller att samla poäng för att kunna vinna en stridsvagn.
Filmen är, trots att den är baserat på något så mörkt som andra världskriget, framförallt en berättelse om kärlek. År 1999 tilldelades den hela tre Oscarsstatyetter, bland annat för Bästa manliga huvudroll och Bästa utländska film. Ett måste att se!
Läs även vår populära artikel med tre boktips du kan njuta av på semestern.
